Unikt! Se de ljusskygga djuren som döljer sig i hemliga fortet

En grå vårvinterdag följer vi en smal och slingrande väg någonstans i östra Svealands enorma skärgårdsvärld. Remsan av asfalt övergår i grus och till slut knölar vi in bilen i terrängen och fortsätter till fots. Pensionerade majoren Harry Lantz delar ut hjälmar och leder oss rakt ut bland tallar och klippor.

Rena hårdvalutan

Land får följa med honom och WWF:s naturvårdsexpert Tom Arnbom till en gammal underjordisk militäranläggning. Utflykten är litet ”under radarn” och jag får inte beskriva platsen för noggrant.

Bergrummet som vi är på väg till är nämligen hårdvaluta för så kallade bunkerjägare, alltså människor som vill ta sig in och uppleva tomma och övergivna rum och gångar som militären inte längre använder.

Vill bara jäklas lite

De mest hängivna gör nästan vad som helst. Harry berättar om tjocka luckor av stål som skurits upp med mycket avancerad utrustning.

– Men de gör inget därinne. De vill väl bara jäklas litet och visa att de kan ta sig in, och så spelar de in videosnuttar och lägger ut på internet, säger Harry Lantz.

Vi är dock på väg in i ett helt annat ärende, nämligen att leta efter övervintrande fladdermöss innan våren kommit så långt att de flyger ut.

Underjordiskt fort

Luckan till det här underjordiska gamla fortet, som slutade användas på 1920-talet, ska snart gjutas igen. Bara de minimala öppningar som redan gjorts i betongväggen ska finnas kvar, så att fladdermöss kan ta sig in och ut.

– Det kan vara sista gången som någon går in här, säger Tom Arnbom.

Vi böjer oss en efter en, kliver in i mörkret och tänder ficklamporna. Här kan vi gå upprätta och det gäller att både lysa uppåt för att spana efter fladdermöss, och nedåt för att sätta fötterna rätt bland stenar och håligheter.

Gamla rostiga sänggavlar

Här finns inget militärt kvarlämnat, förutom några gamla sänggavlar och rostig räls som vindlar sig bort i en av gångarna. Däremot finns mer sentida spår i form av gamla rostiga ölburkar av plåt, vodkaflaskor och ett tomt grillkorvspaket med en bild av seriefiguren Dennis.

Vi låter ficklampskäglorna spela över de hackiga stenformationerna i väggar och tak.

– Där är en, säger Harry Lantz och lyser in i ett gammalt borrhål i taket.

Längst inne i det decimeterdjupa hålet syns en liten luddig boll. Tom Arnbom tittar och funderar. Det kan vara en nordfladdermus, eller nordisk fladdermus som det hette förr.

– Att bestämma fladdermöss kan vara så svårt. Du kan studera en från bara tre decimeters håll utan att klara det.

Allt längre in

Det är inte första gången de båda besöker det här fortet.

– De här bergrummen är fantastiska för övervintrande fladdermöss. Jämn temperatur och lagom fuktigt. Ju kallare det blir ute, desto längre in i fortet och längre in i springor tar sig fladdermössen, säger Tom Arnbom.

Även om de små djuren har sänkt kroppstemperaturen och gått i dvala kan de alltså ”varva upp” tillfälligt och flytta på sig om det behövs.

Individen sitter i ögonhöjd

Vi hittar fler fladdermöss när vi trevat oss längre in i gångarna. För att inte fladdermössen ska bli störda av ljuset och våra röster stannar vi aldrig länge vid någon individ. En sitter behändigt i vår ögonhöjd mitt på stenväggen och Tom Arnbom konstaterar att det med säkerhet är en nordfladdermus.

– Se hur lurvig och liksom okammad den är och dessutom ljus ytterst i pälsen.

På tal om temperatur har vi med oss en manick som gör mobiltelefonen till en värmekamera och vi konstaterar att den här fladdermusen är 10,1 grader varm, medan bergväggen den sitter på är 9,8 grader.

– Fascinerande! Det blir alltså en otroligt liten energiåtgång när den ligger så nära omgivningens temperatur. Jämför med björnen som inte går lägre än till ungefär 33 grader under vinterdvalan, säger Tom Arnbom.

Stoppade arbetet

Han berättar att det är tack vare Harry Lantz, som fladdermössen fått behålla så här fina vinterplatser. Lantz ansvarade för att de gamla kustforten skulle täppas till för sex-sju år sedan. Ingångarna hade tidigare bara satts igen med brädväggar och det innebar stora säkerhetsrisker när nyfikna tog sig in.

– I närheten av ett av forten råkade jag träffa en gammal farbror som frågade om det var fladdermöss kvar därinne när vi skulle gjuta igen, säger Harry Lantz.

Han hade så långt bara tänkt på det byggtekniska. Nu stoppade han arbetet och såg till att fladdermusexperter samt WWF:s biolog, tillika skärgårdsbon, Tom Arnbom fick inventera flera av de gamla forten under övervintringsperioden.

– De blev eld och lågor! Vi träffade bland annat på den där sällsynta… vad heter den?

– Barbastell, säger Tom Arnbom.

Kan ta sig in och ut

Fortifikationsverket insåg att man måste ta hänsyn till djuren och resultatet är så här långt att minst 25 igengjutna militära anläggningar försetts med små öppningar där fladdermöss kan ta sig in och ut. På just den här platsen har Lantz och Arnbom upptäckt fler individer för varje vinterbesök.

– Härinne har vi sett åtta olika arter, säger Tom Arnbom.

Försiktigt smyger vi längre in i mörkret och stöter på allt fler fladdermöss. Som diskreta luddiga fläckar sitter de här och där i bergväggens ojämnheter.

– Titta! Det här skulle kunna vara en fransfladdermus, säger Tom Arnbom upprymt.

Tydliga öron

Fransfladdermusen är rödlistad i kategorin ”sårbar” och finns sällsynt i södra och mellersta Sverige. Just den här lille gynnaren sitter ganska högt upp under ett litet överhäng och är svår att se ordentligt.

– Men det kan också vara vattenfladdermus, grunnar Tom.

Han måste lämna den obestämd. Men en annan strax intill är han bombsäker på, tack vare dess tydliga öron.

– Det är brunlångöra. Arten kallades förut för långörad fladdermus.

Undersöker tänderna

Ganska djupt inne i en nisch sitter en annan fladdermus, som är svår att artbestämma.

– Mustaschfladdermus eller taigafladdermus. Man trodde förut att det var en och samma art och den kallades då för Brandts fladdermus. För att säkert kunna skilja dem åt, måste man undersöka tänderna.

Det har vi naturligtvis inte hjärta att göra, och det får vi inte heller eftersom alla fladdermusarter är fridlysta. Den lille krabaten sitter och sover så sött, elegant fastklamrad med sina små klor uppochned på bergväggen.

Förstår bunkerjägarna

Här finns andra djur också. Stora spindlar hänger i sina nät och nattfjärilar sitter med vingarna utbredda på stenväggarna. Och längre in, vad kan finnas där?

Men nu får vi inte gå längre för Harry Lantz, trots att gammal rostig räls lockande leder in mot underjordens hjärta. Det är inte svårt att förstå bunkerjägarna.

– Det har rasat från taket längre fram. Nu får vi vända, säger Harry Lantz.

Sista gången i tunnlarna

De är båda nöjda med besöket. Öppningarna för fladdermössen visar sig fungera och djuren trivs bra härinne. Även om det är sista gången en människa sätter sin fot just i dessa tunnlar, kommer troligen någon av anläggningarna hållas tillgänglig i fortsättningen.

– Det allra mesta gjuts igen helt för människor, men förhoppningsvis kommer någon lucka någonstans att vara kvar för forskning på fladdermössen i mindre skala, säger Harry Lantz.

Vi hukar återigen och klättrar ut. Blinkande i det starka dagsljuset nästan vinglar vi tillbaka mot vägen och bilen. Visst ja, det fanns en värld härute också.

19 arter i Sverige – här finns de

Vattenfladdermus. Upp t o m Ångermanland. Vanlig.

Dammfladdermus. Skåne och Uppland. Mycket sällsynt.

Taigafladdermus. Upp t o m Västerbotten. Ganska vanlig.

Mustaschfladdermus. Upp t o m Hälsingland. Ganska vanlig, men minskande.

Fransfladdermus. Upp t o m Ångermanland. Ganska vanlig.

Bechsteins fladdermus. Skåne. Mycket sällsynt.

Större musöra. Skåne. Mycket sällsynt.

Dvärgpipistrell (f d dvärgfladdermus). Upp t o m Gästrikland. Vanlig.

Sydpipistrell. Öland och Småland. Sällsynt.

Trollpipistrell. Upp till och med Uppland. Sällsynt.

Större brunfladdermus (före detta stor fladdermus). Upp t o m Uppland. Ganska vanlig.

Mindre brunfladdermus. Skåne, Småland och Gotland. Sällsynt.

Sydfladdermus. Skåne, Öland, Halland, Blekinge och Södermanland. Sällsynt.

Nordfladdermus (f d nordisk fladdermus). Hela landet. Vanlig.

Gråskimlig fladdermus. Upp t o m Gästrikland. Ganska vanlig.

Barbastell. Upp till och med Östergötland. Sällsynt.

Brunlångöra. Upp till och med Ångermanland. Vanlig.

Grålångöra. Skåne och Gotland. Sällsynt.

Nymffladdermus. Skåne och Blekinge. Sällsynt.

Källa: Naturvårdsverket.

7 saker du behöver veta om fladdermöss

1. Alla svenska fladdermusarter är fridlysta. De får varken fångas, dödas eller ens störas utan särskilt tillstånd.

2. De är framför allt ute och flyger på kvällar och nätter, men mustaschfladdermus och större brunfladdermus kan även ses jaga i dagsljus.

3. Äter enbart insekter, som de framför allt tar i luften och lokaliserar med ekolodsteknik.

4. En enda individ kan ta upp till 7 000 myggor på en natt.

5. På dagarna tar de skydd i hus, ihåliga träd, holkar med mera.

7. Deras läten ligger i frekvens över vad människan kan höra, men kan spelas in med så kallad fladdermusdetektor och då kan arten identifieras.

8. Den insektsfria tiden (ungefär oktober–april) går de i dvala på skyddade platser där temperaturen är över noll.

(Källa: Naturhistoriska riksmuseet.)