”När man ser dem flyga känns det bra i hjärtat”

Allt började egentligen av en tillfällighet för ungefär 15 år sedan. Staffan Ullström bestämde sig för att föda upp fasaner hemma på tomten eftersom det var dåligt med dem i området där han bor.

– Jag höll på med det ett tag när personer vid fågelstationen vid sjön Kvismaren hörde av sig om en skadad berguv eftersom de visste att jag hade en bur. Så jag släppte ut fasanerna och tog in uven. Sedan dess har jag hållit på, säger Staffan.

Har tagit hand om 750 fåglar

Han är fågelrehabiliterare och har sedan den första berguven tagit hand om cirka 50 fåglar per år under 15 års tid.

– Det är 750 fåglar. Kan det verkligen vara så många? Ja, det är ju lätt att glömma bort hur många det har varit.

Efter att ha tagit hand om den första skadade viltfågeln gick Staffan en kurs för att få kalla sig fågelrehabiliterare, en intensivkurs där han bland annat fick lära sig att lägga förband på skadade fåglar.

– Det gäller att bandagera en skadad vinge rätt så att fågeln fortfarande kan röra benen och göra sina behov.

I över 50 år har Staffan dessutom levt på att måla fåglar i akvarell. Sin första utställning hade han 1965 och fågelintresset har funnits sedan barnsben.

– Jag bryr mig ju absolut om djuren, det är därför jag gör det här. Men jag brukar skoja och säga att jag får levande modeller också i och med de viltfåglar jag hjälper.

En ormvråk och en bivråk i buren just nu

Vid Lands besök har han två fåglar i sina burar, en bivråk och en ormvråk. Dock sitter de i varsin bur, annars skulle en av dem inte leva allt för länge, säger Staffan och ler lite finurligt.

– Jag ska faktiskt åka till Kalmar och släppa bivråken under nästa vecka. Jag har haft den hos mig i två till tre veckor och nu är den redo att släppas ut i det vilda. Ormvråken är även den redo snart, men den släpper jag på hemmaplan.

Berguv ville ta bilen hem

Det har varit många fåglar som kommit och gått genom åren och vissa har han fått lite mer speciella band till.

– En del blir nästan lite tama. Jag hade en berguv under ett års tid. Den hade trillat ner i en stor skorsten på en industri här i närheten och försökt ta sig ut. Det resulterade i att alla klor var nedslitna, så den fick bo hos mig tills de hade växt ut igen. En berguv skulle aldrig klara sig i det vilda utan klor.

Staffan berättar om tillfället när det äntligen var dags för berguven att bli fri igen.

– Jag tog med den till ett ställe som heter Kvarntorpshögen som är en 100 meter hög slagghög. När jag väl släppte ut den gick den fram till bilen som om den ville åka med hem igen. Så visst blir det personligt med vissa fåglar, men när man ser dem flyga iväg som de ska känns det bra i hjärtat.

I somras tog han hand om en tornfalk som ännu inte var flygfärdig. När det sedan var dags att komma ut i det fria flög tornfalken flera varv runt huset innan den gav sig iväg.

– Det kändes som en signal och att de förstår att jag vill dem väl.

Ser upp för klorna – inte näbben

På tomten står två burar i olika storlekar. Staffan kliver vant in i dem med endast skinnhandskar som lite extra skydd för händerna.

– Det är klorna jag måste se upp för, det är sällan de hackar med näbben. Det gäller bara att få benen under kontroll så går det bra att hålla dem.

Det är till exempel vid matning som Staffan till en början med en ny fågel måste hjälpa dem extra.

– Då trycker jag ner små köttbitar i halsen. Först gör de motstånd, men efter några dagar vet de vad jag vill och så kan de äta själva.

Läs också: Kolla in hjälten Leif som räddar älgen som fastnat

Läs också: Därför ska du aldrig lämna hunden i en kall bil

Läs också: Så gör du om björnen går till attack!

Många samtal per dag

Både polis och privatpersoner kontaktar Staffan regelbundet om skadade viltfåglar och under sommaren kan det ibland bli upp emot tolv samtal om dagen.

– Det ringer människor från hela landet och ibland kan jag hjälpa till med vägledning på telefon. Men det finns de människor som sätter sig i bilen och kör tio mil för att överlämna en skadad fågel till mig, det känns fint ändå att så många vill ta sitt ansvar och hjälpa.

Staffan Ullström är medlem i föreningen KFV, Katastrofhjälp fåglar och vilt. Trots föreningens namn tar Staffan endast hand om fåglar, dock hela skalan.

– Det är även mindre fåglar som kan behöva hjälp.

Ibland måste han avliva dem och när det är större fåglar så har han bra samarbete med en veterinär.

– Det är djurplågeri att låta en allvarligt skadad fågel dö på egen hand. Då åker jag till veterinären så att de får en spruta och somnar in.

"Som en privatdetektiv"

Tiden som en fågel blir kvar hos Staffan varierar beroende på skadans omfattning. En krockskadad fågel som kanske har fått hjärnskakning kan bli kvar i tio till tolv dagar och får då mat under tiden i form av både kattmat och döda möss.

– Om du som privatperson ser en skadad fågel har du skyldighet att kontakta en sådan som jag eller polisen. Enklast är väl att ringa en fågelrehabiliterare direkt.

Den största kostnaden för Staffan är maten till fåglarna. Det ligger ingen som helst ekonomi i den insats han gör och även om han skulle kunna söka ekonomiskt bidrag så är det inget han någon gång gjort.

– Nej, jag vet inte. Jag har inte gjort det bara. Det handlar inte om pengarna. Statistiken säger att jag varje år har fler fåglar hos mig som klarar sig än tvärtom, där har vi belöningen.

Läs också: Nu höjs pensionsåldern kraftigt