Katt- och hundägarna köar till deras veterinärklinik

Mitt ute i skogen, i västra utkanten av norrbottniska Kalix, ligger byn Bjumisträsk.

Här är det glest mellan husen men desto närmare till naturen. Framför sitt hus, en av fem bebodda gårdar står 39-årige Andreas Holte och sambon Emelie Olander, 30 år.

Läs också: Hund i kall bil? 6 livsviktiga råd du måste tänka på

Läs också: Vilken succé! Lång kö till nya bondgårdsförskolan

Läs också: De ger älskade hästar ett värdigt slut

Läs också: Grön rehab: Gill hjälper människor med psykisk ohälsa på sin gård

Läs också: De driver gården med hästkrafter: "Resultatet är helt annat"

Flyttade från Köpenhamn

Runt omkring sig i snön har de ett helt gäng ivrigt nosande Alaskan husky-hundar.

Faktum är att det var just detta som fick danskfödde Andreas att flytta hit till lugnet, från Köpenhamns myllrande stadsliv för sex år sedan.

Han fick jobbet som chefskirurg på djursjukhuset i Gammelstad utanför Luleå.

– Jag har alltid tyckt om vintern och kylan. Sedan gillar jag att köra hundspann. Jag såg att det skulle finnas fina möjligheter för det här uppe, berättar han leende.

Driver kliniken tillsammans

Sedan kom Emelie, som bodde i Boden, in i hans liv. Tillsammans driver de djurkliniken i Töre.

Ett gammalt brukssamhälle med omkring tusen invånare som knappast någon trodde skulle bli en metropol för djurvård.

Men det har ett strategiskt läge intill viktiga vägar mot Haparanda och Finland i öst, Kiruna och Gällivare i norr och Luleå, Piteå och Boden i syd.

Så hit kommer numera katt- och hundägare från i stort sett hela Norrbotten, men också från Västerbotten, Norge och Finland.

– Det känns jättebra att få göra något för djuren, säger Emelie engagerat.

Ortens hälsocentral

Det började med att Andreas för tre år sedan fick veta att ortens före detta hälsocentral, som hade stått tom i tio år, var till salu.

Han såg direkt potentialen: en lokal i nyskick som redan var perfekt anpassad för vård, med en geografiskt fördelaktig placering – för mindre än en miljon kronor.

– Det var en alldeles för bra chans för att låta bli. Samtidigt hade jag kommit till en punkt i livet när jag ville ta ett nytt steg och starta eget, säger han.

Allt kunde dock ha gått i stöpet.

– Från början var det inte en enda bank som trodde på affärsidén. De menade att konkurrensen från de stora veterinärkedjorna skulle bli för tuff och att Töre var för litet för att satsa i, berättar han.

Två-tre veckors väntetid

Men han gav upp, utan lyckades med hjälp från Entreprenörcentrum i Kalix förhandla sig till ett lån. Det har han inte ångrat.

– Idag har vi två-tre veckors väntetid och sex personer som jobbar på djurkliniken, säger han.

I snitt besöks kliniken av ett tiotal hund- eller kattpatienter om dagen, eller 5 000 djurkunder om året. De har även ett hus där det finns möjlighet för klinikens långväga gäster att övernatta.

En tvåmiljonersinvestering har gjorts i en avancerad skiktröntgen, den enda norr om Sundsvall.

– Enda problemet nu är egentligen att hitta en balans så att det inte bara blir jobb, utan fler slädhundturer. Det var ju faktiskt därför jag flyttade hit, säger Andreas och får medhåll från en nickande Emelie.

Att han som kommer från snöfria Danmark fick hundspannskörning som passion har för övrigt sin alldeles egna historia.

Reste till Alaska

Inne vid köksbordet berättar han att han alltid har gillat att vara ute. Efter gymnasiet valde han att gå på en folkhögskola i Norge där fiske, jakt, överlevnad i naturen och igloobygge stod på schemat.

– En av lärarna hade slädhundar. På den vägen är det, säger Andreas som blev så ”slädhundsbiten” att han efter skolan reste tvärs över jorden till Alaska för att arbeta med hundar på heltid.

Just detta förde sedan in honom på veterinärbanan.

– Hundföraren jag jobbade för var veterinär. Det inspirerade mig. Så direkt jag kom hem sökte jag in till veterinärutbildningen i Köpenhamn, berättar han.

Efteråt blev det fyra år på regiondjursjukhuset i Helsingborg. Vilket gav ovärderliga erfarenheter. Resten vet vi.

Enligt Andreas är det en viss skillnad att arbeta på landsbygden än i stora städer.

– Här är mindre stress. Det avspeglar sig både på djuren och på djurägarna. Det är till exempel inte något problem för djurägarna här att sätta sig i bilen och köra trettio mil för att komma till veterinären.

Träffades på kliniken

Men den bästa bonusen med veterinärjobbet i norr är nog ändå att han och livskamraten Emelie träffades.

Hennes hund råkade ut för flera olika incidenter som gjorde att hon måste söka veterinärhjälp.

– Till sist kändes det nästan som om jag behövde klippkort. Men det positiva var ju att jag och Andreas lärde känna varandra, säger Emelie med en viss munterhet.

Numera arbetar hon på djurkliniken, samtidigt som hon läser till sjuksköterska. Hon och Andreas tar lika stort ansvar för ruljangsen på kliniken.

– Vi får se hur det blir senare. Men det är jätteroligt att jobba med djur. Faktiskt är det inte heller så stor skillnad mot att arbeta med sjuka människor, annat än att djuren själva inte kan berätta med ord hur de mår, säger hon.

Njuter av friheten

På fritiden njuter paret av friheten, ron och utomhuslivet i Bjumisträsk. I en stor hage utanför det solgula bostadshuset går Emelies tre hästar.

Utanför huserar de tolv huskyhundarna.

– Det är fantastiskt skönt att bo så man kan ha djur och slipper oroa sig för att grannarna ska bli störda, säger Emelie Olander med eftertryck.

Landsbygdens låga huspriser innebär billigare boendekostnad och att paret kan satsa mer på sina intressen.

Framtidsplanerna då? Anderas Holte ler.

– När det gäller kliniken är en del på gång. Annars hoppas jag på att snön ska ligga kvar så att det blir en lång slädhundssäsong.