Göktyta och rördrom – varför heter fåglarna så?

Göktyta

Göktytan är den enda flyttfågeln bland hackspettarna. Den kommer tillbaka söderifrån något tidigare än göken, och göktytans speciella läte (en snabb gnällig ramsa ”tie-tie-tie-tie…”) ansågs förebåda gökens ankomst.

Gravand

Nej, fågeln häckar inte på kyrkogårdar. Men det möjligen något dramatiska namnet anses komma av artens vana att häcka i hålor i marken. Dessa hålor kan den gräva ut själv. Har också kallats ”gravgås”.

Läs också: 5 saker du kanske inte visste om talgoxen

Läs också: Artbestäm fåglar i 5 steg

KAMPANJ: Börja prenumerera – Erbjudande till dig som följer Land.se

Kornknarr

Håller sig gömd på odlade fält och ängar och avslöjas på lätet, ett knarrigt kraxande som upprepas länge under nätter och sena kvällar. Kallades förr bland annat även ängsknarr.

Kricka

En av ganska många fåglar vars namn är en direkt omskrivning av lätet (som t ex korp, gök och steglits). Hanens läte om våren beskrivs i en fågelbok som ”krrik”. Arten har även kallats krickand.

Nattskärra

Det egendomliga och ändlöst surrande nattliga lätet har gett fågeln många lokala namn runtom i landet: hörknarr, kvällknarr, nattblarra, nattskrävla, spinnrock, nattnorpa med mera.

Nötväcka

Med sin ganska kraftiga näbb kan fågeln hugga upp bland annat nötter, och ”väcka” kommer av ett dialektalt verb med meningen att hugga spånor. Namnet syftar alltså INTE på att fågeln skulle väcka nötter.

Rördrom

Har även kallats träskoxe, myroxe, sjöuv och rördrum. ”Drom” eller ”drum” anses anspela på fågelns djupa och dova läte. Förr fanns dessutom tron att fågeln frambringade lätet genom att blåsa i ett vassrör.

Roskarl

Denna vadarfågel har brokig fjäderdräkt och namnet kommer troligen från ”rosig”, ett gammalt dialektalt ord för ”blommig, brokig”. Namnet för denna utpräglade kustfågel anknyter också till ”roskarl” i betydelsen roslagsbo.

Spillkråka

”Kråka” kommer av att vår största hackspett liknar kråkan i sin svarta fjäderdräkt. ”Spill” kommer från ”spjälka” och syftar på att spillkråkan hackar mycket effektivt i träd för att bygga bo och för att leta mat.

Steglits

Namnet är onomatopetiskt (ljudhärmande) och anspelar på locklätet, som i en fågelhandbok beskrivs ”tickelitt”. På danska och tyska har den liknande namn och ”stieglitz” lånades in i svenskan på 1500-talet.

Stenknäck

Se blott på den kraftiga näbben, så är namnet uppenbart. Knäcker lätt körsbärskärnor och andra hårda skal för att komma åt mat. Lär kunna utveckla upp till 50 kiloponds kraft med näbben.

Svarthätta

Fågeln borde heta något med ”-sångare”, som de nära släktingarna törnsångare och trädgårdssångare med flera. Men svarthättans tydligt avsatta svarta kalott har gett den detta för sångare annorlunda namn.

Talgoxe

En vedertagen namnförklaring är att den är glupsk som en oxe och mycket förtjust i talg. Flera av talgoxens släktingar heter något med ”-tita” eller ”-mes”, och några lokala namn på talgoxen är faktiskt ”talgtita” och ”talgmes”.

Tallbit

Häckar i nordliga barrskogar och har uppenbarligen förknippats med tall, men bygger oftast bo i gran. Det vetenskapliga släktnamnet är Pinicola, från latinets pinus (tall). Kallas även ”dumsnut” på grund av sin oräddhet.

Tordmule

Fågeln kallades förr ”törd” på Gotland och ordet anses betyda ”träck”. Troligen syftades på smuts kring boplatsen bland stenar och klippor. ”Mule”, med okänd betydelse, finns i gamla namn från bland annat Blekinge och Ångermanland.

(Källor: SR P2-fågeln, fageln.se, Wikipedia, Nordiska riksmuseet, Fågelguiden (Bonnier Fakta 2009), Jordbruksverket.)