Det här är en slåtteräng – och därför är den bra

Generellt definieras en slåtteräng som ett jordbruksskifte som inte är lämpligt att plöja, utan används för slåtter med klippande eller skärande redskap. Slåtterängen ska vara bevuxen med gräs eller örter som är dugligt som foder.

Ängen ska slås under sensommaren när blommorna hunnit sprida sina frön. När gräset slås och sedan tas bort från området blir jorden näringsfattig. Mer ljus kommer ner till marken så att fler frön kan gro, vilket gör att slåtterängen får en unik sammansättning av blommor.

Läs också: Så gör du din egen äng

Läs också: Odla den gudomliga gulmåran

Bara en bråkdel kvar

Många insekter är också beroende av den rika variationen av blommande växter som finns på slåtterängen, särskilt fjärilar. Idag finns det inte många slåtterängar kvar och en stor del av dem som finns håller på att växa igen. I dag är bara en bråkdel kvar av de ängar som fanns för 100 år sedan, då man började odla foder till djuren istället för att samla in det gräs som fanns på ängarna. År 1927 fanns det cirka 526 000 hektar slåtteräng – i dag ungefär 10 000 hektar.

Kulturhistoriska värden

Naturvärdena i dagens odlingslandskap är resultatet av hur det har brukats av människan under flera tusen år. En stor del av våra växt- och djurarter finns just i slåtter- och betesmarker samt i åker- och vägrenar. Dessa miljöer med sina äldre jordbruksbyggnader har kulturhistoriska värden eftersom de ger en bild av hur våra förfäder levde och brukade jorden.

Slåtterängar kräver skötsel, i första hand i form av slåtter, för att behålla sina värden och till detta ges miljöersättning för skötsel av marker med allmänna respektive särskilda värden. Arealen slåtteräng som sköts inom miljöersättningen har nästan fördubblats sedan år 2000, och kan öka ytterligare om fler åtgärder sätts in. Det är dock osäkert hur markernas värden utvecklas, men en utredning är tillsatt av Jordbruksverket för att försöka ge svar.