Unik kartläggning av våra landskapsdjur – 10 är hotade

År 1988 röstade svenska folket fram sina landskapsdjur. Idén kläcktes av Jens Wahlstedt, som då var generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF i Sverige. Boende i de olika landskapen fick själva rösta fram sina djur och resultaten var i de flesta fall tydliga. I Värmland röstade till exempel 90 procent på vargen och i Härjedalen röstade 70 procent på björnen.

Sedan dess har en hel del hunnit hända med djur och natur. Land.se har studerat aktuella rapporter och talat med forskare för att se hur det gått för våra landskapsdjur. Man skulle kunna önska sig ett bättre resultat. 12 av arterna har minskat, 11 har ökat och 2 har hållit sig i stort sett stabila. Av samtliga arter är 1o med på Artdatabankens rödlista.

Några av minskningarna är dock inte särskilt oroande. Det finns till exempel gott om rådjur och älg och de är verkligen inte hotade. Å andra sidan har några ökande arter, som fjällräv och varg, riskabelt små marginaler.

Lappland – Fjällräv – Ökat

1988 föddes knappt 15 fjällrävskullar i Sverige och därefter gick det i stort sett stadigt nedåt. Lämmelåret 2007 föddes 23 kullar och arbetet med stödutfodring och bortskjutning av rödräv visade sig ge resultat. 2011 föddes hela 63 kullar, men 2012 ingen. 2013 var ett relativt svagt år med 20 svenska kullar, men de två senaste åren har antalet kullar ökat kraftigt. Till exempel föddes i år 29 kullar enbart i Helagsmassivet i Härjedalen.
Rödlistad – starkt hotad.

Norrbotten – Lavskrika – Minskat

Har inte undersökts systematiskt, men många och samstämmiga uppgifter tyder på att arten minskat kraftigt, särskilt de senaste decennierna. Enligt Artdatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet missgynnas lavskrikan av storskalig skogsavverkning. I dag beräknas beståndet till drygt 50 000 par. Efter en viss stabilisering har den nyligen fått lämna rödlistan.
Ej rödlistad.

Västerbotten – Storspov – Minskat

Har minskat starkt under många år. I mitten av 1980-talet var beståndet knappt 25 000 par och det har sedan dess fortsatt nedåt, till dagens knappt 10 000 par. Igenväxning av ängsmarker samt minskad odling av vall är troligen några orsaker till minskningen.
Rödlistad – nära hotad.

Jämtland – Älg – Minskat

För 25 år sedan fanns mycket grovt uppskattat cirka 600 000 älgar i Sverige. Sedan dess har älgen fått ökad konkurrens av annat klövvilt och dessutom har björn- och vargstammarna ökat. Helt avgörande för stammens storlek är dock människan genom jakt och i dag finns cirka 400000 älgar. Bägge uppskattningarna gäller före älgjakten.
Ej rödlistad.

Ångermanland – Bäver – Ökat

Utrotades i slutet av 1800-talet och återinplanterades på 1920-talet. Fram till 1960-talet gick ökningen långsamt för att sedan sätt fart. I dag finns fler än 100 000 bävrar i landet, kanske så många som 130 000. Lokalt har den minskat på senare år men totalt ökar stammen och utbredningen fortfarande.
Ej rödlistad

Medelpad – Skogshare – Minskat

Antalet skogsharar varierar över åren, beroende på bland annat väder och tillgång till smågnagare. Ökning för smågnagare gynnar haren eftersom räv och andra så kallade predatorer får annat att äta. I stora drag har dock skogsharen minskat i Götaland. Långsiktiga orsaker är kortare och snöfattigare vintrar samt konkurrens av fälthare.
Ej rödlistad.

Härjedalen – Brunbjörn – Ökat

Har ökat stadigt sedan nästan 100 år. De senaste 25 åren har den enligt Naturvårdsverket ökat från drygt 500 till över 3 000. Efter skyddsjakt och licensjakt har den dock minskat sedan 2007 och åter hamnat på rödlistan.
Rödlistad – nära hotad.

Hälsingland – Lodjur – Ökat

Fredades i hela landet 1991 och inventeringar under vintrarna 1992-1993 och 1993-1994 tydde på en stam på cirka 700 lodjur. Den senaste beräkningen är från 2012 och populationen uppskattades då till mellan 1 200 och 1 350 djur.
Rödlistad – sårbar.

Gästrikland – Tjäder – Minskat

Motstridiga uppgifter gör bedömningen osäker. Modernt skogsbruk har gjort att många traditionella spelplatser förstörts, men vissa forskare hävdar att tjädern anpassar sig till detta bättre än man tidigare trott. Enligt Artdatabanken har tjädern hursomhelst gått tillbaka i Götaland och Svealand utom Dalarna. I Norrland finns inga klara indikationer på någon långsiktig minskning.
Ej rödlistad.

Dalarna – Berguv – Minskat

Tendensen är klart vikande. Berguven var tidigare hotad, men uppfödning och utsättning bidrog till att omkring 600 par häckade i slutet av 1990-talet. Därefter har arten minskat till cirka 470 par i dag. Exploatering av häckningsplatser, avverkningar och minskad tillgång till bytesdjur kan vara orsaker. Fortfarande sätts berguvar ut i åtminstone Småland och Skåne.
Rödlistad – sårbar.

Värmland – Varg – Ökat

I slutet av 1980-talet föddes endast en valpkull om året i Sverige. I början av 1990-talet steg det till två kullar. Därefter har ökningen fortsatt. Enligt Naturvårdsverket visade inventeringar från vintern 2014-2015 att Sverige då hade cirka 415 vargar.
Rödlistad – sårbar.

Uppland – Havsörn – Ökat

Bara några år innan havsörnen utnämndes till Upplands landskapsdjur började stammen öka från en mycket låg nivå. Från drygt 50 par har den nu kommit upp i drygt 500 par, de flesta längs Östersjökusten och i Lappland. Det finns dock misstanke om att miljögifter ligger bakom ägg med döda foster längs södra Norrlandskusten de senaste åren.
Rödlistad – nära hotad.

Västmanland – Rådjur – Minskat

Rådjursstammen exploderade i början av 1990-talet som en följd av bland annat snöfria vintrar och att antalet rödrävar, som tar många rådjurskid, minskat på grund av rävskabb. Avskjutningsstatistik visar att stammen därefter, fram till i dag, minskat med cirka 80 procent. Två viktiga orsaker är att rävarna och lodjuren blivit fler.
Ej rödlistad.

Södermanland – Fiskgjuse – Stabil

Där havsörnen expanderat har fiskgjusen minskat, men som helhet verkar stammen hålla ställningarna. En oroande faktor för framtiden är dock fritidsfisket, som lokalt kan störa häckningar. Cirka 4 100 par.
Ej rödlistad.

Närke – Hasselmus – Minskat

Kunskapen om detta lilla djurs utbredning har varit bristfällig, men en aktuell sammanställning av inventeringar visar på minskningar på flera håll i bland annat Skåne och i sydvästra Sverige. I andra delar av södra Sverige (arten finns upp till Västmanland) tycks den stabil.
Ej rödlistad.

Östergötland – Knölsvan – Stabil

Tycks varken ha minskat eller ökat. Däremot har en omfördelning skett i form av en minskning i inlandet och ökning längs kusterna. Sprider sig norrut längs Norrlandskusten. Cirka 7 500 par.
Ej rödlistad.

Dalsland – Korp – Ökat

Har ökat kraftigt de senaste 30 åren. Var tidigare utrotad i flera syd- och mellansvenska landskap men häckar nu i hela landet.
Ej rödlistad.

Västergötland – Trana – Ökat

Markant ökning de senaste 30 åren, som nu bromsats. Häckar numer i så gott som hela landet och beståndet uppskattas till cirka 30 000 par.
Ej rödlistad.

Småland – Utter – Ökat

Drabbades hårt av miljögifter, särskilt PCB, och var mycket illa ute på 1970- och 1980-talen. Endast små och spridda restbestånd fanns kvar, sammanlagt omkring 500 uttrar Har i dag ökat till över 2000 djur.
Rödlistad – nära hotad.

Gotland – Igelkott – Minskat

Ökade efter fridlysningen 1972 men verkar i dag minska i odlingslandskapet. Enligt en undersökning av Naturskyddsföreningen finns den i 255 av Sveriges 290 kommuner. Stabila stammar i ytterområdena av många stora och medelstora städer. Ökat längs Norrlandskusten och finns upp till Haparanda. På Gotland har den minskat på landsbygden.
Ej rödlistad.

Öland – Näktergal – Minskat

På tillbakagång sedan 30 år, men minskningen har avstannat det senaste decenniet. Beståndet bedöms till cirka 37 000 par.
Ej rödlistad.

Bohuslän – Knubbsäl – Ökat

1988 och 2002 dog tusentals knubbsälar i Skagerak och Kattegatt. I dag har beståndet nästan återhämtat sig. I dessa vatten finns gemensamt för Sverige, Norge och Danmark strax under 20 000 djur. I Östersjön finns två bestånd, ett i trakterna av Måkläppen i Skåne på cirka 200 djur och ett i Kalmarsund på cirka 1 000.
Rödlistad – sårbar (gäller Östersjöbestånden)

Halland – Lax – Minskat

För 25 år sedan var laxbestånden betydligt starkare än i dag, trots att den borde ha gynnats av kalkning, striktare fiskeregler, utbyggda fiskvägar, minskade utsläpp och minskat havsfiske. Negativa faktorer är tidigare utbyggd vattenkraft samt återkommande rensningar för avvattning i åar.
Ej rödlistad.

Blekinge – Ekoxe – Minskat

Totalt har ekoxen minskat i Sverige de senaste 25 åren men starka bestånd finns kvar i Blekinge, på Öland, längs Smålandskusten och i Östergötland. Små satellitbestånd i bland annat Halland, Stockholms skärgård och på Gotland riskerar att dö ut. De starka områdena kommer att naggas i kanterna, men arten bedöms ändå fortsätta att vara livskraftig.
Ej rödlistad.

Skåne – Kronhjort – Ökat

I Sverige finns kronhjort av en ursprunglig underart som funnits här i 10 000 år. Beståndet lever i södra Skåne och har ökat de senaste 25 åren från drygt 500 till cirka 3 000 djur. I övrigt finns kronhjort i hela landet utom på Gotland och i Norrbottens län. De är ättlingar till utplanterade och förrymda hjortar och är en blandning av olika underarter. Dessa har ökat till grovt räknat cirka 20 000 djur.
Rödlistad – nära hotad (gäller den ursprungliga underarten).

-----