"Landsbygden ska leva säger de – och fäller fram ett krokben"

Ingemar i Gimo har samma erfarenhet av Telia som Eivor Frestadius i Sörviken. Telia drar fiber för bredband 100 meter från Ingemars köksfönster men han får inte haka på.

”Det är totalt omöjligt att få del av bredband från Telia. Trots att det bara hade varit att bifoga en kabel i kanalisationen och sedan låta mig själv gräva resten. Kravet på oss var 20 kunder och det var ju i praktiken ogenomförbart” skriver han.

Själv är jag evigt tacksam för att vistas på Storsudret, södra Gotland. Här har deltidsboende och fastboende jobbat fram en modell för fiberbredband till ett relativt sett bra pris. Nu sköter jag ärenden på nätet säkert och snabbt.

Läs också: Bredbandet mitt i byn som ingen får använda

När sverige gjorde EM-succé för U21-lag i fotboll så tackade jag inte bara John Guidetti och Simon Tibbling för avgörande mål. Jag jublade också över de målmedvetna eldsjälarna i min närhet. Tack för att ni har gjort det enklare att bo och verka på landsbygden.

Men det är fortfarande för dyrt att ta färjan, menar Stig som ringer från norra Gotland. Den som kommer med kvällsbåten till Visby från fastlandet kan inte ta bussen under ”lågsäsong”. Den går bara på sommaren. Du är alltså beroende av egen eller andras bil om du ska vidare.

Tokigt också för miljön, menar Stig och håller med mig om att sådana här ologiska förhållanden ser man ofta i landsbygds- och miljöpolitiken. Den ena handen vet inte vad den andra gör. Landsbygden ska leva, heter det, men så fälls det där krokbenet ut för landsbygdens människor i alla fall.

Krokben kan också bestå av nedlagda bankkontor. 250 bankkontor har försvunnit på tio år. På hälften av de kontor som återstår går det inte längre att ta ut eller sätta in kontanter.

Läs också: ”Bankomat över disk” räddar kontanterna när banken sviker

”Banktjänsternas digitalisering fördjupar klyftan mellan stad och land. De flesta kontor som läggs ner eller slutar med kontanter ligger på landsbygden. 130 000 svenskar beräknas ha längre än två mil till en bankomat. Nästan en tredjedel av dem är 65 år eller äldre. Det är inte bara privatpersoner som drabbas, många före­ningar och småföretagare tvingas ta hand om dagskassorna själva, skriver en upprörd Tord Andersson i Länstidningen i Östersund.

Han pekar på Norge och Danmark där kontanthantering är skyddad i lag och Finland där Finansinspektionen kontrollerar att avståndet till bank och bankomat inte blir för långt. Vi får hoppas att Björn Eriksson och hans kontantuppror får ansvariga att lyssna.

Läs också: Kontantkrig – duell mellan Abba-Björn och Björn Eriksson

Björn i Charlottenberg: ”En del av skattehöjningen på bensin och diesel borde öronmärkas för landsbygden. Skatten drabbar landsbygden i synnerhet då vi inte har tunnelbana, nästan inga bussturer och där tågen bara stannar på större orter.”

Tommy Hammarström i Expressen är inne på en liknande tanke när han skriver om sin krånglande bil. Ett fordon som han är helt beroende av i sin värmländska glesbygd.

”Därför borde landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, när han nu funderar över driftsstöd till lanthandeln, också tänka på att stötta de små, lokala reparationsverkstäderna. De pressas hårt av den moderna bilelektroniken: bara att skaffa instrument för att lokalisera elektroniska åkommor och digitala störningar kostar så pass mycket att en liten verkstad sällan har omsättning till detta.”

Kanske skulle man införa något slags rotavdrag också för bilreparationer? Bilen är ofta det kostsammaste vi äger och helt oundgänglig. Ett avdrag skulle framförallt liva upp de små verkstäderna – de är vanligtvis enmansföretag – och ge dem en chans att matcha den elektroniska utmaningen.”

Landsbygden ska leva säger de – och fäller fram ett krokben.