Krönika: Känn dig rik på det du har, inte fattig på det du saknar

Mitt liv som bokhandlare har just börjat. Kunder strömmar in, både de som handlar och dem som bara vill känna på miljön. De som likt mig drömt om en bokhandel. Drömt om att få sprida kultur, ge glädje och upplevelser och erbjuda en samlingsplats för goda tankar. En egen bokhandel. Välkomnande och med den speciella stämningen som bara en bokhandel kan ha.

Idag kom ett par från Vindeln in och det första de gladde sig åt var att se tidningen Land liggande i butiken. Det är kul att läsa om dig i Land och sen komma till din bokhandel säger kvinnan, men har du slutat kämpa för landsbygden frågar hon.

"Jag har i alla fall slutat stå på barrikaderna", svarar jag, varpå kvinnan säger att du kan väl ge lite råd till oss som bor på landet och lovar skriva lite om det medan hon strosar runt i bokhandeln.

Det är människans tro på sin bygd som gör att den kommer att överleva. Det är ingen idé att vänta på någon regering som ska komma och rädda ödehus och dåliga vägar. Det gäller att bygga på det som lever och sluta göra mun-mot-mun-metoden på allt som gått förlorat genom utflyttning och nedskärningar.

Det gäller att samla alla goda krafter och starta en förening. Om det finns en redan så gäller det att skaka liv i den och ragga medlemmar. Hur mycket energi har inte gått åt att tänka på allt som inte fungerar i byn när energin i stället kan gå till att hitta nya lösningar och sprida det goda med att bo utanför tillväxtradarn. Det goda livet som allt fler längtar efter. Det som får en att känna sig rik på det man har, i stället för fattig på det man saknar

Jag har bokhandeln full av böcker som visar på det goda livet med självförsörjning, och ett mer medvetet sätt att leva. Lappa och laga snarare än att köpa och slänga, eller skaffa för många grejor som börjar äga en.

Här finns böcker om hur man odlar för dem som inte har det i ryggmärgen. Det i sig är hoppfullt. Att det går att läsa sig till ett mer hållbart leverne nu när priserna skenar och servicen sedan länge koncentrerats till städerna.

Förr har det pratats om vikten att få det urbana till landsbygden, men nu blir det alltmer tydligt att landsbygden är svaret på allt för att vi ska klara oss. Så vi behöver inte vara upprörda över statens svek. Vi kan gå rakryggade förutom när vi böjer oss över potatislandet. Vi kan vara stolta och vika oss för att plocka svamp och stoppa undan känslan om att vi fått vika oss för den urbana normen som politiken har som sin karta.