Ett monster i källaren – vinner jag eller pannan?

Du har ett monster i källaren och jag har ett monster i källaren. Nästan alla har det - ett trolltyg, en förunderlig bortbyting, en hukande figur i hörnet.

Andra gånger nös hon bara till, den gamla plåtklossen. Oooåsch! Källaren fylldes av fet oljerök.

Hon fick komma till pannhimlen och den stora oljetanken som matat henne blev nerskuren och utburen.

Läs också: Krönika: Ska du också göra korv? Är du riktigt, riktigt säker?

Läs också: Bergvärmepump – så sköter du om den

Läs också: Krönika: Ha ha! Nu busar tanten och skriver precis som hon vill!

I stället fick vi en värmepump som beskrevs som en "modäärn anläggning" - ren, tyst och tjänstvillig. Den såg ut som ett beskedligt kylskåp med blinkande lampor och till en början trodde vi att huset var monsterfritt.

Det var det naturligtvis inte, men det får jag återkomma till.

Först vill jag berätta om ett annat troll jag känner, vedpannan som lurar i alla att den är ett naturbarn, drivet enbart av björkved och kärlek.

Den ljuger. Egentligen är den en gammal patient som inte kan dra ett enda andetag på egen hand. Utan elfläkten tappar vedpannan andan och skakar i kramper. Funkar inte den elektriska pumpen har den inget blodomlopp alls och så länge den har ved i munnen tuggar den på även om hettan får taket i gommen att spricka.

Ibland står den bara och smygfiser. Man märker inget förrän det är för sent och hela källaren fyllts av kallnad vedrök.

Jag vet att det är orättvist. Jag borde älska dem, pannorna. Tyvärr har de senaste veckornas utveckling gjort det svårare än någonsin att se dem som husets varma hjärta.

Det var länge sedan jag hade försonat mig med det faktum att värmepumpen med kylskåpstycke var gravt inkontinent. Så fort den blev lite het i mössan droppade vatten ur ett skvallerrör ner i en bunke vi ställt där under.

Här om dagen skulle jag bygga om diskbänken intill värmepumpen. Tanken var att byta ett av skåpen under den mot nya ben med hylla men jag fick göra om allt. Värmepumpen hade nämligen, i smyg, kissat ner hela källaren så att underredet till diskbänken ruttnat.

Det var nu jag gjorde mitt största misstag. Alla dessa år när pumpen stått och droppat utan omsorger. Jag kände missriktad ömhet, nu skulle det duddas!

Från trovärdig källa hade jag hört att varje värmepump måste få sitt partikelfilter rensat varje år. Jag hade aldrig rört det och efter att ha plockat fram alla fakta insåg jag att filtret satt bakom en mutter, vid en liten spak.

Det var fel mutter. Där satt inget filter, i stället rann ett par deciliter av pumpens gröna blod ut på golvet.

Den blodfattiga maskinen varnade "pressostat låg". Elementen kallnade och skiftnyckeln i min hand darrade.

Skammens rodnad steg. Jag hade dödat den.

Tycker ni synd om värmepumpen nu? Gör inte det! När reparatören kom visade det sig att haveriet inte hade ett dugg med mig att göra.

Under alla år hade trollet väntat på att jag skulle närma mig och just då lät det kompressorn hicka till och storkna.

Jag ger mig sjutton på att pumpen log, bakom sin gulgröna display.

Än vet ingen hur det slutar. Vinner trollet i källaren eller jag? Men en sak är säker, nästa gång jag fyller jämnt ska jag fira varmt på mina egna villkor.

Jag ska hämta kaffepannan, gräva en trollfri grop i snön och elda småpinnar hela dagen.