Debatt: ”Bränningen av Anita Gimvalls kåta är modern kolonialism”

Vid Stenträsket i Storumans kommun har det stått en kåta sedan slutet av 1800-talet. Tills i onsdags, då Kronofogden eldade upp den. Kåtan upprättades under samma tid som samernas ställning i det svenska samhället underminerades. Då, när staten slutade respektera markanvändning, rättsordning och ägande av marken.

Rasbiologin gjorde sitt intåg och samer började betraktas som lägre stående människor. Det arvet finner vi ett århundrade senare fortfarande i svensk lag.

Än idag säger sig staten äga marken, men staten har tillskansat sig markerna genom koloniala övergrepp.

Minnena från tvångsförflyttningarna gör sig påminda. Anita Gimvall säger “Jag tror inte att de vill att det ska finnas några som oss kvar i fjällen. Vi kommer att försvinna helt och hållet, för snart finns ingen längre som minns”. (Aftonbladet 9/4).

Anita tvingades riva sitt tidigare hus, och sedan återupprätta kåtan som varit hennes förfäders. Länsstyrelsen betraktar den som ett olagligt nybygge.

Förtrycket finns ingjutet i lagboken. Kronofogden utför sin uppgift och verkställer beslut.

Läs också: Katarina Östholm: "En brinnande kåta är farligare än en sprucken akademi"

Läs också: Amnesty kräver utredning av kåtabränningen

Läs också: "Hårdare regler för snöskotrar och fyrhjulingar på väg"

Läs också: När kopparnätet släcks vid fjällstationen tvingas de åka 7 km för täckning

Efter flera års kamp forcerades Anita den 11 april ut ur sin kåta innan Kronofogden eldade upp den framför hennes ögon. Samer har fört vidare kultur genom århundraden trots koloniala övergrepp, men med lågorna bleknar minnen, kulturen och livsformen som knyts till platsen.

Maktutövandet gestaltas när Kronofogdens utförare står på taket till kåtan och pratar i telefon precis innan den skulle brännas ned och han på plats säger att det är det bästa jobb han haft. Respektlösheten gestaltas i valet att bränna kåtan istället för att flytta den med en helikopter, eftersom det kostar mindre för Kronofogden.

Den 11 april 2018 kränktes den samiska rätten till självbestämmande än en gång. Den 11 april 2018 nekades rätten till land, vatten, egendom och kultur.

Sverige bör respektera de folkrättsliga åtaganden som följer av att ha skrivit under FN:s Urfolksdeklaration. Dessutom bör Sverige skriva under ILO:169 - konventionen om ursprungsfolk och stamfolk - för att sedan implementera den som svensk lag.

Det samiska folket strävar även efter historisk upprättelse i form av ett erkännande av tidigare och nutida övergrepp - som brännandet av kåtan är ett exempel på. Sametinget har inlett undersökningar kring inrättande av en sanningskommission för att bana vägen för nya relationer mellan det samiska folket och majoritetssamhället, baserade på respekt istället för kolonialism. Just därför handlar bränningen om så mycket mer än en kåta.

Det är dags för staten att göra upp med sin koloniala historia och samtid. Övergreppen måste upphöra. Gämhpoeh amma! Upp till kamp!

Stefan Mikaelsson (F!), Riksdagskandidat och tidigare Sametingets ordförande

Lovisa Johansson, Gles- och landsbygdspolitisk talesperson Unga Feminister

Carmen Blanco Valer (F!), Antirasistisk talesperson och riksdagskandidat

Inez Abrahamzon (F!), Gles- och landsbygdspolitisk talesperson och riksdagskandidat

Elfrida Bergman (F!), riksdagskandidat och tidigare projektledare Queering Sápmi

Saašha Metsärantala (F!), Kommunfullmäktigeledamot Umeå och landstingskandidat Västerbottens län

Hanna Bergman, Valtalesperson Unga Feminister

Lisa Ryhänen (F!), Kommunfullmäktigeledamot Kiruna och riksdagskandidat

Malin Järvinen, Ordförande F! Kiruna

Tilda Helmi Hellevi Säisä, Ordförande Unga Feminister Umeå

Björk Markström (F!), Riksdagskandidat och tidigare ordförande F! Umeå

Ingrid Mårtensson, F! Jämtland och riksdagskandidat

Monica Nilsson, Ordförande F! Vilhelmina och landstingskandidat till Västerbottens län

Lizah Lund, Ordförande F! Boden