”Att få höra att bränderna och torkan är böndernas eget fel får mig att skaka av förtvivlan”

Jag räknas tragiskt nog som ”ung” rent demografiskt när det gäller befolkningen på landsbygden. Ändå är jag 30 år.

Läs också: Skogsbränder rasar i hela landet – så följer du eldningsförbudet

Läs också: Håkan, 61, fick fly från branden – lämnade huset mitt i natten

Läs också: De hjälper till i brandkatastrofen i Jämtland

Läs också: Hela släkten ställer upp för att bekämpa bränderna

Jag är uppvuxen i Värmland, i småorten, men även på landsbygden. Ändå är bekymren ofta desamma. Veden ska in, huset måste göras i ordning med mera.

Detta gjorde att jag var väl förberedd när jag flyttade ner hit. Jag trivs som aldrig förr och har fått ro i kropp och själ.

De problem landsbygden står inför har aldrig varit så tydliga som nu. Unga som inte vill ta över eller flytta ut, undermålig service om du skulle bli av med jobbet, oförstående myndigheter och sjukvård som knappt finns.

Torkan hade kunnat vara en väckarklocka, mjölkkrisen likaså – men icke. Istället får vi höra att vi inte ska ge bidrag till Sveriges bönder, att bränder och torkan är bönders eget fel, att skogsägare inte borde ha ensidigt planterat gran och tall.

Jag skakar av förtvivlan när jag läser eller hör sådant.

Faktum är att för inte så längesedan så tvingades skogsägare att plantera gran och tall – för det handlade ju om Sveriges ”olja”.

Det hette att Sverige skulle klara sig utan bönder och lantisar, för det är ”bara” att importera. Den som säger detta vet alltså inte om att under andra världskriget var attityden nästan densamme, vilket också ledde till matbrist.

Det är lätt för dig att säga så – då om man knappt vet vad en ko är eller hur det fungerar.

Miljön är viktig och tvärtemot vad du tror så tycker ingen det är särskilt kul att bara odla monokulturer. Men tyvärr tvingas bönder att göra detta eftersom du gillar just den billiga mjölken. Det fina mjölet av kvalitet, som du så stolt bakar din surdegslimpa på, det finns inte bara av sig självt.

Så nu ber jag dig, om du inte vill eller kan stödja Sveriges landsbygd så ha åtminstone den goda smaken och var tyst.

Vill du däremot hjälpa landsbygden så köp svenskt, flytta ut eller ta åtminstone en fika på en gårdsbutik eller ett gårdscafé. För ofta är det just så landsbygden lever och du får minnen från ”mormors tid” – då smaken av hallonsylt i hallongrottan är gjord på ett recept som kanske inte har förändrats på några generationer.

Debattör: Viktor Lindsta